Simsalabim!

Ada börjar förstå ordens kraft. Säger hon "docka" så brukar den hux flux ligga i hennes famn snart och säger hon "ko-a" skojar pappa. Det här är nu inte trolleri utan mer att kejserinnans fader vill vara sin dotter till lags. Trolleri är ju att något sker genom att någon säger något, som när Gud Fader i begynnelsen sa "Varde ljus" och det vart tänt. Folk är dåliga på trolleri idag. En av få trollkonstnärer som fortfarande finns kvar är vigselförrätaren som med trollformeln "Jag förklarar er nu för äkta makar" ändrar folks civilstånd. Förr i tiden var det dock tjuvtjockt med trolleritrix och många av de magiska ramsor som idag används på barnkalas togs på blodigt allvar och troddes bland annat kunna bota sjukdom.

Hokus pokus, sa de medeltida prästerna och nattvardens bröd och vin förvandlades enligt transsubstantitionsläran vips till kött och blod. Eller ja, ska man vara nogaräknad sa de Hoc est enim corpus meum - "detta är min kropp", men kyrkobesökarna var ju inte så slängda i latin. På bönders vis tänkte de i alla fall att så kraftfulla ord nog kan komma väl till pass även på annat håll. Tillägget filiokus är ett fragment från trosbekännelsen som visserligen inte var magisk på något sätt, men väl kraftfull nog att splittra kyrkan. Abrakadabra är ännu mycket äldre och mumlades fram av magiker redan under antiken. Troligtvis kommer det från arameiskans avra kehdabra som betyder just "jag skapar medan jag talar".

Vi kan dra på munnen åt att någon trott hokuspokus skulle kunna bota sjukdom, men faktum är att de allra flesta fortfarande har lite magiskt tänkande i sig, hur rationella vi än känner oss. Tror du mig inte? Testa att skriva ner namnet på någon du tycker om följt av "...kommer dö inatt". Inget man gör i en handvänding, eller hur? Det är ju också det här magiska tänkandet som låg bakom de första svordomarna. Ett fiffigt sätt att bevisa att man talade sanning var att svära att en gud skulle straffa en om man ljög. Den judiska guden Jahve tyckte att det här var ett ofog och lät det andra budet vara "Missbruka inte Herren din Guds namn". (Egentligen är det här det tredje budet. Kyrkan, som tyckte om tavlor på Jesus, plockade nämligen bort bildförbudet och låtsades att "du ska inte ha begärelse till din nästas hus" var ett helt annat bud än "du ska inte ha begärelse till din nästas åsna" för att komma upp i tio.) På grund av budet höll judarna gudsnamnet så heligt att det nästan glömdes bort, men det går ju trender i allt, även svordomar, så nuförtiden kan till och med en from pastor undslippa sig ett "herregud".

Svenskans vanligaste svordomar rör sig ju mest kring djävlar och demoner och har väl snarare rötterna i ett annat magiskt tänkande, nämligen förbannelserna. Med ett "dra åt helvete" hoppades man kunna påverka någons slutstation. Det är ju lite besynnerligt att världens mest sekulariserade folk slänger sig med ockulta ramsor när de är arga, men svordomar är uppenbarligen mycket konservativa. Ett bevis: våra svordomar bär inte bara spår av forna tiders religion utan till och med forna tiders uttal. De flesta uttalar inte "fan" så att det rimmar på Jan Banan, utan med ett långt öppet a-ljud som sedan länge försvunnit i svenskan (men överlevt i finlandssvenskan). Som en gammal fornlämning står det kvar i "fan", "fasen" och i somligas uttal av "satan". (Dessutom använder sig en del urgöteborgare det i "e du helt gaaalen. Varför vet jag inte.) Helt oföränderligt är dock inte svärjandet. Anglosaxerna har nästan helt tappat respekten för förbannelsesvordomarna och kan, likt pastorn i förra stycket, slänga ur sig ett "Hell, yeah" utan att folk hissar ögonbrynen så högt. Det tunga artilleriet är ju numer istället the f-word. Men även här finns något konservativt. Försök göra en satsanalys på de vanligaste användningarna av ordet. Vem är det som gör vad mot vem i Fuck you? Och på vilket sätt är dörren inbegripen i ett knulleri i uttrycket Close the fucking door? Det låter sig inte göras. Anledningen är att uttrycken är en rest från en svunnen tid, när förbannelser var riktiga grejer och ett Damn you fick folk att reagera, en tid när man rentav kunde tala om the damned door, men när ord tappar sin sälta får man ersätta dem med andra som folk reagerar på, även om grammatiken blir lidande.

Okvädesorden förändras dock betydligt snabbare, i takt med att man stöter på nya minoriteter man inte vill vara en del av. När man lade ner obs-klasserna på 90-talet slutade skolbarnen också kalla varandra obso. Istället var folk cp, sen hade de damp och nuförtiden kan kidsen kalla varandra sär. En del elever har väldigt roligt åt att en särskrivning är en sär skrivning. I framtiden kommer kanske småglina ropa "Är du bipolär, eller?" efter varandra. Men inte Ada, förstås. Då kommer jag tvätta hennes mun med tvål. Själv kanske jag borde handsprita händerna nu, för Gud vet vad jag annars drabbas av efter så här mycket fulheter och obsceniteter.