Min vän biolog-Kristin, som är biolog, påtalar för mig att jag var väl snabb när jag, härom inlägget, avfärdade att barns förkärlek för djur skulle ha med omhändertagande att göra. Hennes teori: barn gillar djur av samma anledning som vuxna gillar djur, nämligen att evolutionen har bankat ner i oss en vilja att ta hand om vår avkomma, och den viljan spiller för säkerhets skull över på allt som har stora ögon och näpet sätt. Ada vet inte om det än, men när hon ser in i de djupa klotögonen hos en älg bubblar föräldrainstinkter upp i henne eftersom dessa tänker att de där ögonen möjligen skulle kunna tillhöra Adas bebis. Fredrik Lindström hade ett liknande exempel på samma sak i hans fantastiska Vad är en människa: tittar vi på en sån där liten mini-spritflaska som man kan hitta på flygplatsaffärer så tycker vi att den är så söt så söt, trots att det förstås är helt vansinnigt. Våra föräldrainstinkter från urtiden säger oss att den där flaskan är en näpen liten version av något vi vet ska vara större, så möjligen är det vår avkomma. Tag hand om den!
Nu har jag en ny fråga som jag funderar på: Varifrån kommer uttrycket ljudbög om någon som är nördigt petig med sin stereoanläggning? Ordet är ganska etablerat visar en googling. 1.800 träffar och mer än dubbelt så vanligt som ljudnörd och bara hälften så vanligt som schlagerbög. Tre teorier:
- Ordet anspelar på ett allmänt nörderi i den manliga gayvärlden. Precis som en vanlig bög som bekant kan osunt mycket om avdankade nattklubbsprimadonnor och just schlager så kan ljudbögen mer än vad som är vettigt om ljud.
- Den som kallar någon för ljudbög menar att denne har en närmast sexuell attraktion till det perfekta ljudet, att ljudbögen älskar ljudet som bögen älskar bögen.
- Slutledet har egentligen inte så mycket med homosexuella män att skaffa utan använder sig bara av den vanligaste nedsättande benämningen på män. Om ljudbögen är en kvinna borde då rimligen kallas ljudhora, och jag har också googlat mig till två exempel på det ordet. Bloggen bokhora använder ju sig av en liknande konstruktion. Men varför ha ett allmänt nedsättande efterled för att signalera att man är tokig i något? Ingen skulle väl få för sig att kalla en cineast för biodjävul? (Men dock ett film-fan, hade jag skrivit om min pappahumor varit tillräckligt utvecklad, men det är den ju inte än så jag låter bli.)
Alla tre teorierna verkar dåliga! Kan någon ge mig hjälp?
Inlägg
Jag tror på en blanding av 1,2,3 (utmärkt utbening!). Och (4) att de outtalade fördomarna i ordet ljudbög ligger så kittlande på gränsen för vad som är ok att det blir lite kul. Kanske lite som vitmaktmusik för Sverigedemokrater: "Vi tycker ju inte riktigt såhär, men lite skoj är det ju att överdriva och falla tillbaka i våra gamla högstadieåsikter."
SvaraRaderaJag har i många år sysslat med ljudbögeri. Musikupplevelsen blir ofta större ju bättre ljudåtergivningen är, men givetvis inte alltid.
SvaraRaderaSamma gäller för relationen mellan filmtittning och bildkvalitet, som jag upplever det. Fast ordet "bildbög" är sorgligt underrepresenterat på Internet. Det kanske är lite häftigare med fotoner än tryckvågor?
har det inte lite att göra också med att nörden anses vara en feminiserad man, med sirliga fingrar som används till att finjustera smådetaljer i nörderiintresset snarare än att petta med tjejor. Nördvärlden är också en mycket homosocial kultur, vilket kan tolkas som grabbigt eller bögigt beroende på om man är den dära torrfeministen eller sportkillen i en high school-film.
SvaraRaderaJag tror bestämt att vi är något på spåren! 1, 2, 3, den kittlande 4:an, och den genusteoretiska 5:an kombinerat kokar väl ner till en ganska bra teori. Dessutom vill lägga till en 6:a: Bögar förknippas med ett visst snobberi samt en vilja till lyx (tänk Oscar Wilde). Ordet ljudbög, har jag kommit på nu, är väl förövrigt bildat efter ordet prylbög, som ger över åttatusen träffar. Även här är det väl frågan om en lite feminin manssyssla med lyx och flärd. Och kanske är det så, mr. Jones, att fotoner ses som mer maskulina och inte lika bögiga företeelser, trots att de är lite transiga i sitt sätt att ibland vara partiklar, ibland vågor. Finns det fler etablerade bögnördsord?
SvaraRaderaJag har sirliga fingrar. Borde jag valt en annan sexuell läggning månntro?
SvaraRaderaBögsuffixet är intressant i det att det skiftar konnotation och värdeinnehåll så dramatiskt beroende på vem som använder det. Det tycks inte helt ovanligt att homosexuella talar om sin person med ohöljd stolthet, som för att kompensera för vissa andras nedlåtande attityder. På samma sätt kan ljudnörden/bögen känna behov av att stå för sitt från början negativt menade epitet.
Således: jag är ljud/bild/prylbög and proud of it!