Bara ett inlägg till från Jesusforskningen, sedan lovar jag att blogga om något annat. Det här är nämligen en DaVinci-koden-historia, bara med så oerhört mycket mer på fötterna, och en sådan vill du ju höra om, eller hur? Trots att den blev lite lång.
Vad vet du om Jesu brorsa, Jakob? Kanske visste du inte ens att Jesus hade en bror, men det hade han, flera stycken. Kanske är du en av mina mest bibelsprängda läsare (jag råkar veta att jag har en osedvanligt hög andel sådana) och känner till att Jakob var ledare för den kristna rörelsen i Jerusalem. Förmodligen vet du dock inte så himla mycket mer än så, och det är både högst naturligt och mycket märkligt. Märkligt är det för att Jakob var en så oerhört central och viktig gestalt. Inte bara för att han var köttslig bror och växt upp med Jesus, kanske var med när Johannes Döparen förklarade att de var tvugna att omvända sig för att slutet var nära, och antagligen var en av Jesu närmaste män under rörelsens första tid, utan framförallt för att det var han som axlade manteln direkt efter Jesu död och tog på sig ledarskapet för den rörelse hans broder startat. Han fortsatte att vara ledare för den till sin död, år 62. Därmed kom han att leda rörelsen i 30 år, åtminstone tio gånger så länge som sin bror, och nästan dubbelt så länge som Palme ledde socialdemokraterna. Bara som ett exempel. Han satte rimligen enorma spår i den första kristendomen. Det här är inte som jag hittar på. Hans ledarskap finns styrkt i Paulus brev, i Apostlagärningarna, hos de första kyrkofäderna och inte minst hos den judiska historikern Josefus. Faktum är att det är när Josefus ska berätta om Jakobs död som han i en liten bisats i förbifarten nämner Jesus, vårt första utombibliska stöd för Jesu existens.
Men det är naturligt att varken du eller jag vet så mycket om honom, för här har skett en medveten mörkläggning, och det är därför jag tror att en konspirationsteoretiker som Dan Brown skulle gilla historien. Stackars Jakob har nämligen råkat ha oturen att vara obekväm av så många orsaker för så många kristna. Luther gillade honom inte för att han sa att nåden inte var allt och kallade Jakobs brev (som troligen är skriven av en efterföljare till Jakob) för en halmepistel. Katolikerna gillade honom inte eftersom de dels ville att Petrus skulle vara den första ledaren, dels ville att Maria skulle vara jungfru hela livet. De låtsades att han var kusin till Jesus och kallade honom "den lille". Men den första som störde sig på Jakob var Paulus.
En dag när Jakob sitter och utövar ledarskap över kristenheten kommer en frifräsare vid namn Saul förbi. Saul, som hänger mycket i ickejudiska sammanhang och då kallar sig Paulus, säger att han har blivit en del av rörelsen och vill sprida budskapet. Kör i vind, tycker Jakob, och Paulus blir snart ledare för den då framförallt judiska rörelsen i Antiochia, en stad i nuvarande Turkiet. Efter ett tag visar det sig att Paulus har en del egna idéer. Han vill sprida budskapet till icke-judar, som varken Jesus eller Jakob brytt sig om tidigare, och tycker inte ens att de behöver omskära sig och bli judar först (vilket onekligen ökar säljbarheten). Inte ens judarna behöver leva rättrådigt längre, och alltihop på grund av Jakobs brorsas död, menar Paulus. Jakob och de tolv, som också är med i ledningen för Jerusalemförsamlingen, blir så arga, så arga (även om Petrus velar lite). Många hårda ord från bägge sidor.
Men icke-judar är onekligen fler än judar, och dessutom kan Paulus skriva och känner fler som kan det. Hans perspektiv får helt dominera när Nya Testamentet sammanställs. Jakobs brev är den enda text som representerar den gamla Jerusalemförsamlingen. Markusevangeliet, den första texten som berättar om Jesu liv, skrevs antagligen i Antiochia på 60-talet och är helt på Paulus linje, mot Jakobs och de tolvs Jerusalemkyrka. Markus låter de tolv vara totalt förstockade och genomgående inte fatta någonting om vem Jesus är, trots att han uppväcker döda och stillar sjöar, och Jesu familj låter han tro att Jesus är galen. När Matteus, Lukas och Apostlagärningarna skrivs har Jakob dött, Jerusalemförsamlingen skingrats och konflikten tonas ner och skyls över.
Så var är då den undanskuffade Jakob under hela Jesu aktiva liv? Man kan förstås bara spekulera. Några forskare har velat få honom till endera av de två Jakob som återfinns bland de tolv, en gammal kyrklig tradition säger att han var den förste av de 70 som Lukas talar om, men hade jag varit Dan Brown hade jag siktat betydligt högre. Jag hade lyft fram hur Jesu rörelse, precis som essenerna, älskade profeten Sakarja - det är hans profetior Jesus låter uppfylla genom att rida in i Jerusalem på en åsna. Jag hade pekat på hur Jesus och Jakob, precis som den essenska rörelsen som de härstammade ifrån, måste ha sett att Sakarja talade om två messiasgestalter - en kung och en präst vid kungens sida (Se t.ex. Sak 4:14). I min DaVinci-kod är Jakob en fattig man som kastas in i en karismatisk rörelse, tror sig om att tillhöra messiasbröderna, men får se sin bror dödad, budskapet förvrängt och spritt över världen, för att själv bli bortskriven ur historien.
Nästa gång lovar jag: inte lika långt, inte lika nördigt.
Inlägg
Jo, skriv lika långt och nördigt nästa gång! Eller ännu hellre, skriv en roman på temat.
SvaraRaderaJa den här konspirationsteorin slår till och med Dan Brown. Varför skulle bibeln tala så öppet om konflikten i Jerusalem om man ville mörklägga en annan lära? Varför skulle Petrus svika sina bröder och bli ledare för den nya kyrkan i Rom? Varför skulle Paulus vurma för den fattiga församlingen i Jerusalem? Men jag håller med om att Jakob är en intressant person som vi vet för lite om.
SvaraRaderaIgen kloka och relevanta invändningar, Ephron. Jag ska försöka svara på dem i tur och ordning:
SvaraRadera1.Varför skulle bibeln tala så öppet om konflikten i Jerusalem om man ville mörklägga en annan lära?
Jag tror inte att vi har att göra med en medveten konspiration, snarare att en falang i konflikten råkat få skriva historien, medan den andra inte fått det. Men att bibeln skulle tala helt otvunget om konflikten håller jag inte med om. Jämför Apg 15, där både Petrus och Jakob håller med om att hedningarna inte behöver följa lagen, med Gal 2 där Paulus beskviver hur både Petrus och Jakob tycker att hedningarna ska leva som judar. I apostlagärningarna har den här för den senare kyrkan besvärliga läran fösts över på anonyma "fariséer". Kyrkan verkar uppenbarligen inte vilja tala öppet om konflikten. Och om det inte fanns olika läror som stred, vad handlade konflikten om? Enligt den pro-pauliska Markus hävdar redan Jesus att all mat är ren (7:19). Men om han sa det rätt ut till sina lärjungar, varför trodde då Jakob och Petrus att det inte var så? Eller har Paulus fel när han hävdar det? Och varför behöver då Petrus en uppenbarelse i Apostlagärningarna om att all mat är ren? Nog verkar det vara en ny lära, och nog verkar den gamla - den som Jakob lärde - vara undanskuffad, och en annan lagd i Jesu mun.
2. Varför skulle Petrus svika sina bröder och bli ledare för den nya kyrkan i Rom?
Jag vet inte om det skulle vara att svika sina bröder att bli ledare i Rom. För det första var, som jag förstår det, de flesta församlingar och även den i Rom till att börja med judiska, Paulus säger ju själv att Petrus är kallad att leda de omskurna, för det andra säger ju inte det att Petrus skulle överge principen och låta hedningarna leva som icke-judar, men om det är så - vilket inte är omöjligt - så påstår ju redan Paulus att Petrus vacklar lite och ibland lutar åt hans parti. Varför ett sådant "svek"? Ingen aning, men värre svek sker varje dag utan att jag alltid kan förklara det, och bröderna har som bekant varit med om betydligt värre svek, åtminstone om historien om Judas är riktig. Inte heller detta svek anser jag att vi har källor nog att förklara.
3. Varför skulle Paulus vurma för den fattiga församlingen i Jerusalem?
Insamlingen till Jerusalem brukar förläggas till Paulus första Jerusalemresa, det vill säga innan konflikten brutit ut, men även annars kan det tänkas vara viktigt att hålla goda förbindelser till moderkyrkan även om man ligger i konflikt med dess ledare. Tänker jag.
En formell logisk analys baserad på vetenskapliga och korrekta premisser (finns på hemsidan www.netzarim.co.il (Netzarim.co.il är den enda legitima Netzarim-gruppen)) (inkluderandes de logiska implikationerna av Ben Gurion-universitetet-professorn i lingvistik Elisha Qimrons forskning om Dödahavsrullarna 4Q MMT) av alla omfattande källdokument av ”Matteusevangeliet” (vilken är en förvrängning av Netzarim Hebreiska Matityahu (vilken var i perfekt harmoni med Torahn (”Moseböckerna) ) och anti-Torah) bevisar att den historiska Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) från Nasaret och hans talmidim (”lärlingar”), som kallades Netzarim, undervisade och levde enligt direktiven i Torahn under hela deras livslängd; och att Netzarim och kristendom alltid var antiteser.
SvaraRaderaRibi Yehoshuas bror Ya’akov, som blev utnämnd till paqid (”overseer”), praktiserade Torahn hela sitt liv, och kan således omöjligen ha skapat en religion som strider emot Torahn. Om han hade övergett Torahn, och istället börjat lära ut kristendom, så var han enligt Devarim (”5:e mosebok”) 13:1-6 en falsk profet (eftersom kristendomen undervisar selektiv Torah-observans (vilket är logiskt ekvivalent till att förkasta hela Torahn eftersom Torahn är en helhet)).
Det finns inga som helst bevis på en övergång (i auktoritet) från Netzarim till en anti-Torah kristendom. Påståendet att Ribi Yehoshuas talmidim (lärlingar) bytte religion har inte sin grund i några trovärdiga dokument. Om de skulle ha bytt religion så skulle de ha blivit avskurna från Netzarim.
Ribi Jamliyeil I, som var president för beit din ha-Jadol (en stor judisk domstol), beslutade att Netzarim är en grupp i god ställning i den judiska gemenskapen (se dokumentation på ovanstående Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; Jamliyeil.) Det finns ingen judisk dokumentation att Netzarim någonsin förlorade denna goda ställning, vilket implicerar att de alltid var i god ställning i den judiska gemenskapen. Detta implicerar vidare att de skar av personer från Netzarim om de övergick från Netzarim till att istället byta religion. Paulus är ett exempel på en person som blev avskuren från Netzarim (för att inte göra inlägget för långt så refererar jag återigen till samma Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; ”Paul”; samt ”History Museum” (vänstermenyn)).
Å andra sidan, Jezus som beskrivs i ”evangelierna”, sade uttalanden såsom ”John 3:16, vilka strider emot Torahn; och således omöjligen kan ha varit yttrade av Ribi Yehoshua. Således är den versen ett senare tillägg.
Tan’’kh (som en del kristna förolämpande kallar för ”Gamla testamentet”) undervisar att Skaparen vill att hela mänskligheten ska observera Torahn icke-selektivt till det bästa av sin förmåga (vilket jag har bevisat i annat inlägg i denna blogg). Att således hävda att beit-din ha– (judiska domstolen av) Netzarim [kristna kallar det apostlamöte; men det som beskrivs i det som har förvrängts till ”Apostlagärningarna” var ett beslut av beit-din ha-Netzarim] beslutade att hedningar endast behövde hålla fyra grupper av mitzwot (direktiv) – istället för en förklaring som är helt i enlighet med Tan’’kh, att det endast var begynnelsevillkoren beslutade av beit-din ha-Netzarim (judiska domstolen av) Netzarim --- strider emot Tan’’kh och strider emot det som undervisade i första århundradets judiska [implicerar Torah-observerande] gemenskap; och är således en omöjlighet. [När de undertog sig dessa mitzwot inför beit din ha-Netzarim och undertog sig att göra sitt bästa att praktisera mitzwot i Torahn icke-selektivt, så fick de statusen geir-toshav. En geir har enligt flera verser i Torahn kravet att göra sitt bästa att praktisera Torahn – läs Shemot (”2 Mosebok”) 12:49 m.fl.]