En tiondels tanke om tid

Jag har en teori. Så här går den: Nio tiondelar av tiden händer inget. Tycker ni att det är en bra teori? Jag tänkte bevisa min teori med hjälp av världshistorien och några grova generaliseringar. Det har funnits kusligt mycket tid. Sedan jorden uppkom har det i runda slängar gått fem miljarder (5 000 000 000) år. Om min teori är riktig så har det varit en inte bara lång utan rätt ointressant tid i nio tiondelar, fram till för femhundra miljoner (500 000 000) år sedan. Vän av ordning kanske invänder att jag då missar livets uppkomst (som man tror skedde för 3,8 miljarder år sedan) vilket ju var en rätt ball tilldragelse. Pytt, säger jag. Visst guppade det runt lite encelliga varelser i världshavet men det är inte direkt något liv du skulle pröjsa för att se i en djurpark, eller hur?

Men för en halv miljard år sedan sa den kambriska explosionen plötsligt smack! (eller något däråt, ingen var ju där och lyssnade) och vi fick massor av växter, kvastfeningar och annat skoj. Sedan rullar evolutionen vidare så där tråkigt och långsamt igen nio tiondelar av tiden, tills det plötsligt sa smack! igen för sisådär 50 miljoner (50 000 000) år sedan, då en komet i ett slag utplånade dinosarna och de små lurviga däggdjuren tog över jorden. Däggdjurens tid har jag inte så mycket att säga om förrän för 5 miljoner (5 000 000) år sedan, då schimpansernas förfader och vår anmoder tog ut skilsmässa Mänskans stapplande väg från djurvälden är också den till nio tiondelar en rätt tröttande historia av förkrympta, lurviga arter som kommer och går, fram till för sisådär en halv miljon (500 000) år sedan då Homo erectus lyckas hantera eld, ge sig ut på äventyr runt om i världen och annat, samtidigt som de första Homo sapiens ser dagens ljus. Världshistorien har fått se sina första djur som det vore ohumant att behandla som djur.

Samtidigt är det ju lögn att påstå att de här mänskorna hade något direkt högt socialt kapital. I nio tiondelar av tiden är det mest knacka sten, tända eld, äta lunch. Men för femti tusen (50 000) år sedan sker något som kallats The Great Leap Forward och vi börjar måla grottor och annat finkulturellt, samt sprider ut oss över världen. Ändå är ju det här i nio tiondelar rena stenåldern. Men runt 3000 f.Kr. (för 5000 år sedan) får vi tack vare de nya bönderna äntligen högkulturer, med storstäder i Memfis och Ur, rikedomar, arméer, överstepräster, kungar, slaveri, skrift och sånt, och våra historieböcker kan äntligen ta sin början. Men, handen på hjärtat, är inte historieböckerna en ändlös radda krig, kungalängder och kejsare och intet nytt under solen. Jo. Till nio tiondelar. Men runt 1500 (för 500 år sedan) upptäcker Columbus Amerika, Copernikus upptäcker vetenskapen, Gutenberg upptäcker tryckeriet och familjen Medici upptäcker kapitalismen, och plötsligt är alla ingredienser för den moderna världen på plats. Men det tar förstår nio tiondelar av tiden att få ingredienserna till en god soppa, för det är ju först runt 1950 (för 50 år sedan) som vi känner oss som hemma, med välfärdsstat, tevemys, tonårsidoler och farmor på långvården.

Jag ska vara ärlig med er. Min teori har två krux som jag ännu inte löst, två barnsjukdomar. Det första är att jag ännu inte grunnat ut vad för magnifikt som hände 2004 (för 5 år sedan) och varför inget hänt sedan dess förrän i slutet av mars (för 0,5 år sedan), och inte heller vad som hände den sista augusti (för 0,05 år sedan), i förrgår (för 0,005 år sedan) eller i förmiddags (för 0,0005 år sedan). Mitt andra problem är att tiden går och att 0,00005 år sedan är en annan tidpunkt nu än nu. Men jag är övertygad om att vi kan lösa de här små problemen tillsammans, och när det väl är gjort hyser jag inte tiondelen av ett tvivel att Nobelpriset i historia är vårt.

*

Jag har fått in ett gäng fokalpunkter. Tackar! Om några dagar tänkte jag titta över resultatet och är det så att du vill vara med i detta tidernas största psykologiska experiment så kan du fortfarande skicka in dina punkter. Eller också låter du bli, förstås.