De flesta människor gillar träd. Så även jag, även om jag är pinsamt dålig på att skilja på olika trädarter. Kanske delar inte fullt lika många min kärlek till trädnamn. Jag älskar trädnamn. Kärvheten, klangerna. Inget kan låta så nedärvt och äktsvenskt som de svenska trädarterna. De har rötter. Man kan riktigt höra hur Ottar Vendelkråka ristade i barken på en rönn, hur hans förfäder offrade alens sav till Ull. Här är min toppfemlista:
- Hassel
- Sälg
- Asp
- Oxel
- Alm
Nästa gång gör jag kanske en lista på alla fantastiska bär på -on. Trevlig pingst!
Inlägg
hägg, pil och poppel då?
SvaraRaderaPoppel! Världens sjätte bästa trädnamn! Snäppet bättre än lönn, fur och bok (som gett namn till ett av mina favoritmedium).
SvaraRaderaHar jag förstått det rätt att det är syster Mirjam som skriver om alla bokstäver är små och svägerska Mirjam om vissa bokstäver är lite större?
SvaraRaderaTyp så, verkar det, fast det verkar inte vara vattentätt. Ibland kan min gemål vara gemen nog att börja med liten, medger hon.
SvaraRaderaEfter examensarbete skriver jag regelbundet både mig, dem, dock och versal. Så din tumregel faller. Jag har skrivit en ramsa som du kan ha som minnesregel för att skilja oss åt:
SvaraRaderaom kommentarenär skriven av en mor, maka, brunett eller svenskalärarinna är det mirjam
är den skriven av en dotter, syster, blondett eller logopedinna är det mirjam
det är väl handen på hjärtat inte så jäddrans svårt.
Ett tag i mitt liv kände jag fem prästdöttrar som hette Mirjam. Vissa var blonda, andra brunetter. Många spelade flöjt.
SvaraRaderaOch en sjätte som var röhårig och också spelade flöjt kom jag just på.
SvaraRadera