tisdag, mars 17, 2009

Programförklaring.

Hej. Välkommen. Och förlåt. Även jag har alltså startat en blogg. Jag bidrar härmed till svenskans förflackning, om man får tro författaren Stig Larsson (inte att förväxla med författaren Stieg Larsson. De skriver om i princip samma saker, men den förra på ett sätt så att kulturkoftorna gillar det, den senare så att alla andra gör det). Jag förflackar i detta nu.

Språklig slapphet är dock inte det primära målet med min blogg. Tanken är istället att den ska vara ett sätt att systematisera min nyfikenhet och administrera min abstinens att hålla lektion under min pappaledighet. Även om föräldraledighet inte är ett vänsterhandsjobb hinner man under sovstunder och långpromenader mellan varven läsa några rader, tänka några tankar och fundera över några frågor. Och detta är då den plats där jag när jag får tid över – som nu när Grodan sover - kommer att dumpa det som snurrat i skallen den senaste tiden.

Just ja. Bloggens namn kräver väl en ursäkt och en förklaring. Dav är inte bara en dansk hälsningsfras utan också den lite dadaistiska förkortning jag tog mig i min och internets fjuniga ungdom, och som fått hänga med nu när vi har växt upp, skaffat storartat skägg och sjukpenningsgrundande inkomst. Det har jag sonika slagit ihop med Hávamál, en bit ur Poetiska Eddan, skriven av själva Odin. I Hávamál varvas högt och lågt, gudomliga uppenbarelser om runornas ursprung med tips om att det är dumt att supa sig redlös, ömsom vin och varannan vatten. Vi är till förväxling lika, jag och Odin, som ni ser på bilden. 

Vill man ändå skilja oss kan man ta det på att Odin bara hade ett öga. (Han hade ju nämligen offrat det andra i Mimers brunn för att nå allvishet.) Jag försöker dock undvika att vara enögd och fiskar därför gärna upp era kommentarer för att få svar, infall och andra perspektiv.

5 kommentarer:

  1. Äntligen! Det här kommer jag både följa och länka till. /Den i jämförelse dramatiskt-slarvigt-egocentriska spillevinkstorebrodern.

    SvaraRadera
  2. Härligt. Det enda jag är avundsjuk på är att jag inte var tillstädes när du kom på namnet. Så hade jag , grodan och systern kunnat klappa i händerna ihop. Hoppas någon var där och gjorde det. jag gissar på grodan.

    SvaraRadera
  3. Hej och välkomna, broder och svägerska! Jag vet just inte om någon klappade i händerna, men Mill log ett överseende leende.

    Joakim, försöker du anta att jag är pretentiös, distanserad och nitisk? Din blogg har onekligen hittat den rätta avslappnade tonen. Jag ska försöka släppa loss alltefterson jag vågar släppa sargen.

    SvaraRadera
  4. Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt, men du är ju opretentiöst omvärldsnyfiken med finess.

    SvaraRadera
  5. En relaxad attityd till bloggande och det är givet att jag följer.

    SvaraRadera